Jag känner nog ändå att trots min jättetabbe i lördags med I's födelsedagskalas så har det löst sig ganska bra. Några exempel:

I tisdags hade I s.k. sharing i skolan, dvs han fick ta med sig och visa, eller bara berätta om något som han varit med om på sistone. Host dad föreslår att han kan prata om sitt kalas, och ingen tänker mer på det. På kvällen vid middagen berättar I glatt att han på sharingen berättade om vårt Dinnerparty, dvs. det som jag, han och lillebror hade själva. YES kände jag. 

Den kvällen eller om det var kvällen efter skulle I fortsätta öppna presenter (han har fortfarande inte öppnat alla...) och han frågade ifall jag ville vara med när han öppnade min, vilket jag såklart ville. Till att börja med älskade han kortet, och skrattade i typ tio minuter åt att jag låtit skriva under kortet med mig själv och Zebra (Zebra är handdockan som typ tvångsmässigt måste vara med och klä på barnen om morgnarna. De är inte helt lätta vid den tiden på dygnet, då de vanligtvis sover typ 8-9 timmar per natt, och väl skulle behöva närmare 10-11!). IKEA-älgen som låg inuti var sedan också en hit som genast fick flytta upp i sängen. Kändes också bra att det var ett gosedjur han fick, då värdföräldrarna pratat om alla snarlika, tråkiga plastleksaker som bara gör rummet stökigt och som ändå glöms bort inom kort. De verkade tycka det var en bra present.

Igår tror jag det var, sa I apropå ingenting i hallen att han älskade älgen och kortet han fick av mig.

Idag vid frukost poängterade han att han tror att tack vare älgen har han inte mardrömmar längre!

Det går ganska bra nu!

 

Idag hade det snöat så allt var uppskjutet. Skönt ändå, för då fick barnen vakna av sig själva och var lättare att ha att göra med! Nu läggs golvet nere i köket, och förhoppningsvis kommer det vara klart typ imorgon. Sedan är det inte mycket kvar, men hoppas ändå det går kvickt!