Den 17e november 2014 tar jag mitt pick och pack och flyger över atlanten till Washington DC, för att jobba där som au pair i ett år! På denna bloggen kommer jag skriva om vad som händer mig och hur det är! Välkommen!

Mitt emellan

Publicerad 2015-11-04 19:20:00 i Allmänt,

Det är inte ens två veckor tills jag jobbar sista dagen och det är Så. Mycket. en tänker på! Så mycket som man vill få gjort och som jag inte vill glömma bort och sådär. Och saker som inte känns helt bekväma. Typ att ge presenten. Det blir ju kul, notttt. I vilket fall, jag har gjort en lista som jag kan checka av på, men det är ändå stressande. Pratade med Caro om det förut. Hon kände igen sig. Sa att hon hade fått svårt att sitta still, började typ vicka frenetiskt på fötterna om hon bara skulle sitta och chilla. Kommer ihåg det jätteväl. Och förstår nu exakt varför. Jag hade nästan föredragit ifall jag hade fått ett sms fyra dagar eller så innan det var dags. Typ: Hej, nu åker du om fyra dagar. Packa väskorna och säg hejdå! Nu är allt så utdraget och långt! Jag har packat en väska, har fortfarande ett par kg över där. Den andra väskan har massa kg över. Och sedan så är det ju carry one:n. Plats kommer jag alltså säkert ha, är inte så orolig för det. Sedan är det att återställa rummet, men det kan jag ju inte riktigt göra förrän kanske nästa helg tidigast. Och göra mig av med grejer. Aaaaaaaahhhhhhhh Exakt sådant här. Och så lyssnar jag på julmusik och blir alldeles sjuk av längtan till inte bara julafton, utan alla dagar innan! Ta in granen! KLÄ DEN! AAAAHHHHH JAG SPRICKER!
 
Jag behöver lugnas. 
 
Jag tillägger nu, några timmar senare att jag sitter i min säng, tuggar tyska Kinder Schnuller (vem kan gissa vad det är? 10 poäng till hen!) som min kära Dana skickade mig, och ser på amerikansk TV, då jag nyss insåg att jag inte kan göra det mycket längre. Likaväl det kanske förstås, så dålig som den är. 
 
Igår hade mina värdföräldrar en kompis över på middag igen. Förutom att det rubbar mina cirklar lite så är det väldigt trevligt. Dessutom är det inga medelmåtta som de bjuder över, utan igår var det en författare/krönikör (Diane Roberts), innan har det varit professorer och sådant prestigefullt. Alla är så himla utbildade. Men å andra sidan så kan jag laga ett hål i ett par strumpor. I've got that going for me. Yes! Denna gången sov gästen inte över iaf! Gött för mig!!
 
I vilket fall, har en internationell kväll! Stal barnens element också, de har inte haft det på på länge. Jag fryser ju alltid här nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela