En kan ju försöka greppa att man varit här i elva månader. Att man är en månad från att få stryka  av första saken från sin bucketlist. Men det är ändå rätt svårt. Kan tänka på saker som hände i början och bara känna att det måste vara en livstid sedan. Det känns så. Himla. Avlägset. Förhoppningsvis är det för att mycket annat har hänt sedan dess, att jag har typ vuxit och blivit modigare. Det hoppas jag iaf.

 

Detta har helt ärligt varit en lång vecka, och ganska förvirrande. Var jag verkligen LEDIG i måndags? Men jo, det var jag. Men sedan dess har det även varit en del guldkorn! Dels har jag träffat vänner, och skickat in sista checken till Au Pair Adventures (äventyret ska bli av!), och såklart haft elvamånadersjubileum. Jag har också jobbat extra med den roliga, mysiga svenska kompisen i Ts klass, besökt vita husets trädgårdar med Claudia, Heidi och några fler och därmed varit precis utanför dörren i princip (Fetstor CHECK på den!), sett The Martian med Gabi, Meli och Rebecca OCH sist men inte minst, och helt klart värt att nämna även om det skedde på hemmaplan: Mathilda fixade mig en ståplats på Håkan nästa år. Alltså. Ja, nä, det är nästan allt man kan säga om den saken!

 

Jag skulle gärna lägga ut bilder och så, men jag vill se solsidan ikväll, för jag gick upp 6:35 en söndag, så jag anser att jag förtjänat det! Bilder kanske kan komma imorgon någon gång!